Alla ska vi den vägen vandra
Det är kanske inget vi egentligen går och tänker på varje dag, men vi vet alla att en dag kommer vi att dö. Det är väl det som gör livet värt att leva tror jag. När man vet att en sak har ett slut så blir det lättare att fylla sina dagar med roliga och trevliga saker. Anledningen att jag kom att tänka på det här just nu beror på att en väninnans mormor gick bort för en tid sedan och när hon berättade för mig så började jag tänka på min egen släkt. Undrar hur de vill ha det när de en dag ska begravas? Det gäller ju att hitta en begravningsbyrå som man känner ger ens anhöriga en värdig begravning. Och samtidigt en stund där man kan dela både glädjen av alla minnen och den sorg man känner.
Man kanske skulle skriva en lapp
Min pappa har skrivit ned exakt hur han vill ha det på sin begravning och det är verkligen ingen dum idé alls. Så ska jag nog också göra tror jag. Då slipper mina nära och kära fundera över hur de ska planera begravningen. Jag vet med säkerhet att jag vill ha en ceremoni i kyrkan. Det känns viktigt. Sen vill jag vila i en minneslund. jag vill inte att folk ska känna sig tvungna att gå till en sten och sköta en grav. Förhoppningsvis är det lång tid kvar till den dagen jag själv går bort, men det är nog aldrig för tidigt att börja fundera och planera.